Kungsörnarna i Hällefors
Under flera års tid har jag sagt att jag ska besöka kungsörnsgömslet i Hällefors. Det tar ju faktiskt inte alls lång tid för mig att åka dit, men det har helt enkelt inte blivit av. Men redan förra året bestämde jag mig för att boka en plats tidigt så det skulle bli av, och den gången ledde till att jag åkte tillbaka tre gånger till.
Första sittningen blev med min vän Tobias, och det var riktigt kallt den dagen, minus 25 grader ute, och jag undrade hur det skulle gå att sitta i den kylan. Men som tur var fanns en fotogenvärmare inne i gömslet som höll det varmt och gott. Även om det inte alls är bra, var det till vår fördel att de som suttit dagen innan oss inte hade fått ner veken helt, så värmaren var igång redan när vi kom och det var 12 plusgrader i gömslet redan från början. Sedan hade vi, som Tobbe beskrev det, "gömsletemperaturen" då man fortfarande kan ha lite kalla fötter men har 35 plusgrader i taket.
Första sittningen blev med min vän Tobias, och det var riktigt kallt den dagen, minus 25 grader ute, och jag undrade hur det skulle gå att sitta i den kylan. Men som tur var fanns en fotogenvärmare inne i gömslet som höll det varmt och gott. Även om det inte alls är bra, var det till vår fördel att de som suttit dagen innan oss inte hade fått ner veken helt, så värmaren var igång redan när vi kom och det var 12 plusgrader i gömslet redan från början. Sedan hade vi, som Tobbe beskrev det, "gömsletemperaturen" då man fortfarande kan ha lite kalla fötter men har 35 plusgrader i taket.
Lika förväntansfulla som alltid satte vi oss i gömslet och fixade i ordning all kamerautrustning drygt en timme innan solen gick upp. När det kommer till örngömslen är det superviktigt att man går in i gömslet innan solen går upp och väntar minst en timme efter att solen gått ner innan man går ut igen. Jag, som fotograf, vill gärna se mig omkring innan jag börjar fota för att hitta alla vinklar och var ljuset ligger osv. Här hade jag ingen aning; det enda jag hade att gå på var bilder som jag sett från andra fotografer.
När solens första strålar bröt igenom och man började höra nötskrikorna vakna, var det igång. Även om det var örn vi kom för att fota, tycker jag att nötskrikorna är fina fåglar och jag hade sedan tidigare inga bra bilder på dem, vilket gjorde att det kanske stack iväg lite väl många bilder på dem i början. Det är sällan som jag är ute och fotograferar i temperaturer som är så här låga, så jag tyckte det var rätt häftigt att kunna se hur is och frost hade bildats i fjädrarna på fåglarna.
Tiden gick och utan att ha sett en örn, började minneskortet fyllas av nötskrikebilder. Så jag fick lugna mig med att fotografera dem så det skulle finnas plats om/när örnen kom. Och visst kom den till sist. Och jisses vad stora de är! Med en vingspann som sträcker sig upp till 225 cm gled den in och satte sig på bordet. Även den hade frost i fjädrarna och det såg ut som den hade glidit runt uppe i himlen en bra stund innan den kom ner.
Det är rejäla krafter när en kungsörn äter; med sin kraftiga näbb sliter den bort köttstycken och det flyger päls överallt. Det var häftigt att se men några vidare bra foton blev det tyvärr inte.
När man fotar naturen och dess invånare är det en sak att få se dem, men att komma hem med bra bilder är något annat. Jag ville ju ha bilder som såg mer naturliga ut och inte på en örn som satt på en kötthög på ett bord. Jag behövde helt enkelt åka dit igen.
Andra gången i gömslet satt jag själv. Det var en mycket varmare dag och snön hade smält från träden. Nog för att jag gillar att ha trevligt sällskap i gömslet, men när jag sitter själv blir det en helt annan sinnesstämning. Jag fokuserar mer ut genom fönstren och försöker se mönster i naturen som kan hjälpa mig att få de bilder jag vill ha.
Morgonljuset kom och jag såg en kungsörn landa i en tall några hundra meter ifrån gömslet. Tobbe hade noterat den tallen från första gången och just den tallen visade sig vara nyckeln till de kungsörnsbilder jag sökte.
Morgonljuset kom och jag såg en kungsörn landa i en tall några hundra meter ifrån gömslet. Tobbe hade noterat den tallen från första gången och just den tallen visade sig vara nyckeln till de kungsörnsbilder jag sökte.
När man fotograferar rovfåglar och framför allt örn från gömslen är det alltid bäst att låta dem landa på maten och börja äta innan man fotar, då har de sånt fokus på maten att de inte bryr sig lika mycket om kameran. Man ska aldrig försöka rikta kameran mot en örn som redan flyger, för den rörelsen får oftast örnen att vika av. Men, om man som nu redan har objektivet riktat mot örnen och sätter fokus innan den lyfter från pinnen och sakta panorerar kameran med örnen, brukar det gå bra.
Jag provade detta och örnen drog ner till matbordet men kollade hela tiden mot kameran så jag såg att den verkade lite misstänksam först. Men istället för att vika av, tog den ett varv till runt åteln och på andra varvet såg jag hur den släppte blicken från objektivet och la om fokuset på bordet, och den flög förbi med full fart och landade sedan direkt på köttet.
Det var den serien jag fick den dagen. Även om örnen kom tillbaka igen senare på kvällen var det för mörkt för att fotografera, men jag hade fått med mig mycket annat. Det viktigaste var "starttallen" där örnen spanade innan den drog ner till åteln, men jag såg även några möjligheter till bilder med fina poser örnen gjorde när den satt och åt.
Dag 3-4
De här två dagarna var Tobbe med igen och vi hade hyrt in oss i ett rum på vandrarhemmet i Hällefors för att slippa åka så tidigt på morgonen. Idag hade vi riktigt bra förutsättningar, det var lite mulet och det hade snöat under natten så det låg fin snö på alla grenar och man kunde nästan se vinterkylan i luften. Efter att ha mailat föreningen och frågat om vi fick lägga ut en bit kött utanför bordet, var vi där extra tidigt den morgonen för att lägga ut en bit på marken och la om köttet på bordet för en finare bakgrund. Vi tog även chansen med snön att skotta upp en liten vall på bordet så man inte längre såg köttet. Enligt mina egna erfarenheter är mellan -5 och -10 grader perfekt för rovfågel, det är tillräckligt kallt för att de behöver få i sig en hel del mat för att hålla värmen, men inte riktigt så kallt att de väljer att energispara. I varmare väder passar annat vilt på att röra sig lite mer i naturen och då ökar deras födotillgångar utanför stödmatningarna. Idag var en perfekt morgon och vi hade bra drag på örnarna.
Första örnen kom redan innan ljuset. Även om det kan vara svårt att fotografera innan soluppgången, gillar jag den blå tonen som man ofta får i bilderna, men minsta lilla rörelse leder snabbt till oskarpa bilder. Jag gillar ju att ha lite mer action i bilderna, så denna gång blev det bara ett par snabba bilder för att sedan mest titta på fågeln genom sökaren.
Det började äntligen bli ljusare ute och jag höll koll på tallen från min senaste sittning och mycket riktigt kom det in en örn och satte sig, och lite senare fick den sällskap av en annan örn. Första örnen såg inte supervänlig ut mot den andra örnen, så jag trodde det skulle bli en fight men det slutade med att den första örnen lämnade trädet och försvann.
Den nya örnen satt länge i trädet och jag satt beredd med handen på slutaren tills det nästan värkte i armen, men till slut såg jag hur den lutade sig framåt och började glida ner precis i rätt riktning, men det blev för lågt! Den försvann in bakom en liten samling av små tallar och jag tappade bort den. Utan att tänka tittade jag upp från sökaren och visualiserade örnens flygväg och insåg vart den skulle komma ut. När jag tittade ner i kameran hade jag redan satt fokuset igen. Jag vet inte hur jag lyckades med det, men där satt första serien jag var ute efter, en kungsörn i vinterlandskap.
Strax därefter landade örnen på den flyttade köttbiten och jag lyckades få en bild på den pose jag ville fånga från min första sittning. Denna gång hade jag även fått låna en teleconverter, så jag lyckades få en riktigt närbild. Det är lite roligt när man kan se den tydliga utvecklingen i bilderna, från att man börjar planera och lära sig alla hur, var och när för att få de bilder man vill ha. Många gånger händer även det där oväntade som lyfter bilderna lite extra, som bilder när kungsörnen reagerar på nötskrikan som drar förbi i förgrunden.
Det var fyra riktigt bra dagar den här säsongen och jag kommer boka flera gånger. Jag har en hel del bilder kvar i minnesbanken som jag vill förverkliga, bland annat en motljusbild som jag experimenterat med olika exponeringar för att få till riktigt fint, men det fick bli på tofsmesen då örnen hade annat för sig när ljuset var som bäst.
Jag provade detta och örnen drog ner till matbordet men kollade hela tiden mot kameran så jag såg att den verkade lite misstänksam först. Men istället för att vika av, tog den ett varv till runt åteln och på andra varvet såg jag hur den släppte blicken från objektivet och la om fokuset på bordet, och den flög förbi med full fart och landade sedan direkt på köttet.
Det var den serien jag fick den dagen. Även om örnen kom tillbaka igen senare på kvällen var det för mörkt för att fotografera, men jag hade fått med mig mycket annat. Det viktigaste var "starttallen" där örnen spanade innan den drog ner till åteln, men jag såg även några möjligheter till bilder med fina poser örnen gjorde när den satt och åt.
Dag 3-4
De här två dagarna var Tobbe med igen och vi hade hyrt in oss i ett rum på vandrarhemmet i Hällefors för att slippa åka så tidigt på morgonen. Idag hade vi riktigt bra förutsättningar, det var lite mulet och det hade snöat under natten så det låg fin snö på alla grenar och man kunde nästan se vinterkylan i luften. Efter att ha mailat föreningen och frågat om vi fick lägga ut en bit kött utanför bordet, var vi där extra tidigt den morgonen för att lägga ut en bit på marken och la om köttet på bordet för en finare bakgrund. Vi tog även chansen med snön att skotta upp en liten vall på bordet så man inte längre såg köttet. Enligt mina egna erfarenheter är mellan -5 och -10 grader perfekt för rovfågel, det är tillräckligt kallt för att de behöver få i sig en hel del mat för att hålla värmen, men inte riktigt så kallt att de väljer att energispara. I varmare väder passar annat vilt på att röra sig lite mer i naturen och då ökar deras födotillgångar utanför stödmatningarna. Idag var en perfekt morgon och vi hade bra drag på örnarna.
Första örnen kom redan innan ljuset. Även om det kan vara svårt att fotografera innan soluppgången, gillar jag den blå tonen som man ofta får i bilderna, men minsta lilla rörelse leder snabbt till oskarpa bilder. Jag gillar ju att ha lite mer action i bilderna, så denna gång blev det bara ett par snabba bilder för att sedan mest titta på fågeln genom sökaren.
Det började äntligen bli ljusare ute och jag höll koll på tallen från min senaste sittning och mycket riktigt kom det in en örn och satte sig, och lite senare fick den sällskap av en annan örn. Första örnen såg inte supervänlig ut mot den andra örnen, så jag trodde det skulle bli en fight men det slutade med att den första örnen lämnade trädet och försvann.
Den nya örnen satt länge i trädet och jag satt beredd med handen på slutaren tills det nästan värkte i armen, men till slut såg jag hur den lutade sig framåt och började glida ner precis i rätt riktning, men det blev för lågt! Den försvann in bakom en liten samling av små tallar och jag tappade bort den. Utan att tänka tittade jag upp från sökaren och visualiserade örnens flygväg och insåg vart den skulle komma ut. När jag tittade ner i kameran hade jag redan satt fokuset igen. Jag vet inte hur jag lyckades med det, men där satt första serien jag var ute efter, en kungsörn i vinterlandskap.
Strax därefter landade örnen på den flyttade köttbiten och jag lyckades få en bild på den pose jag ville fånga från min första sittning. Denna gång hade jag även fått låna en teleconverter, så jag lyckades få en riktigt närbild. Det är lite roligt när man kan se den tydliga utvecklingen i bilderna, från att man börjar planera och lära sig alla hur, var och när för att få de bilder man vill ha. Många gånger händer även det där oväntade som lyfter bilderna lite extra, som bilder när kungsörnen reagerar på nötskrikan som drar förbi i förgrunden.
Det var fyra riktigt bra dagar den här säsongen och jag kommer boka flera gånger. Jag har en hel del bilder kvar i minnesbanken som jag vill förverkliga, bland annat en motljusbild som jag experimenterat med olika exponeringar för att få till riktigt fint, men det fick bli på tofsmesen då örnen hade annat för sig när ljuset var som bäst.
